helgen

Hejohå!

Konserten i fredags var grym! Jag och Camilla taggade till lute innan med öl och vin och sedan njöt vi av den underbara spelningen. Köpte med mig en sjukt snygg tischa också :)

Igår var jag och F. på bio, först käkade vi massa gottis på Pizza hut och sedan såg vi "I love You Phillip Morris", jag tänker inte ens kommentera den filmen så j-vla dålig var den. Det var nästan pinsamt att sitta där faktiskt, rekommenderar den absolut inte.

Och idag har jag varit på Närakuten, 350 spänn & ett blodprov senare fick jag veta att jag har en "normal" förkylning, efter att jag varit sjuk sedan den 4 januari så är jag väldigt nyfiken på hur en "allvarlig" förkylning känns...

Förutom det så har vi bokat flyg och boende inför Londonresan, den 11 mars åker vi. Finns nog inget bättre sätt att fira 20årsdagen på :D

Nu ska jag snyta mig och sedan sussa.

PUSSS

kent.


Imorgon är det äntligen dags för den dagen som jag väntat på sedan i början av Oktober. Jag ska få se mina hjältar, legender och kungar live för 5:e gången (tror jag att det är?) i ordningen. Jag talar givetvis om Sveriges enda riktiga rockband: KENT !

Jag är taggad till tusen och det känns f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t

kent biljett säljes!

Någon som är intresserad av att köpa en biljett till kent-spelningen imorgon?!!?


GRATTIS TIINI PÅ 20ÅRSDAGEN!


fyfan för sl.


haaaj!

Imorse tänkte jag ta en tidigare buss iochmed de förseningar som det varnats för sedan igår kväll. Sagt och gjort, och såhär blev min morgon:

07:14 - ut genom dörren
07:17 - den bussen som skulle gå då syntes inte till
07:29 - min "vanliga" buss, hoho vart var den?
07:35 - ansiktet har förfrusit
07:45 - jag ger upp och går hem
07:50 - ringer och beklagar mig för min chef

08:08 - ser en buss åka utanför fönstret (hoppet tändes på nytt)
08:20 - har inte sett den bussen som skulle gå ett par minuter tidigare, men bestämmer mig för att ge mig ut och vänta på nästa ändå.
08:30 - vart är den där JÄVLA bussen?
08:54 - jag håller på att börja grina men äntligen anländer en FULLSMOCKAD buss

09:15 - vi fastnar med bussen, däcken spinner och bussen sitter alltså fast!
09:25 - folk börjar bli otåliga, ska vi gå ut och putta på?
09:30 - några blir vansinniga och hoppar av bussen, varav chauffören kommer loss (skulle vilja se deras miner,mohahaha)

09:53 - framme vid pendeltåget
09:56 - inser att det är en halvtimmes trafik med pendeln - skjut mig
10:11 - pendeln anländer men stannar upp och fortsätter sedan åka

10:20 - framme i älvsjö, 24minuter tills bussen ska komma.


10:51 - FRAMME PÅ JOBBET!!! Den här rutten brukar vanligtvis ta max 45 minuter, så ni kan ju räkna ut själva hur mycket väntetid det var.

Att säg att min dag har varit rent ut sagt förj'vlig är en underdrift, och att sedan se Finland förlora i hockeyn till råga på allt var för mycket. Nu går jag och drar något gammalt över mig.

shoppat.


modern uteliggare?

Jag blir så jävla trött på mig själv! Jag handlar upp min lön på ett par dagar så fort jag får syn på pengarna på kontot. Den här månaden gjorde jag av med över fem tusen på tre dagar - vad köpte jag? Kläder. Kläder som jag inte har någon användning av, kläder som är dubbleter på de som jag redan har. Bara en jävla massa materiella ting. Var precis på jakt efter en svart knästrumpa, gick genom mina tre garderober men fann den inte. Gick in i K's gamla rum, garderoberna, alla påsarna med kläder som det fortfarande sitter en prislapp på, tittade under sängen, hittade ingen strumpa (men däremot 3 par oanvända skor som fortf. ligger i kartongerna..).

Gick in i papsis rum, där låg mitt liv i kläder i papperskasse efter papperskasse. Till en början blev jag glad när jag hittade kläder jag länge letat efter, men till slut blev jag bara så jävla förbannad.

Jag har så mycket kläder så de inte får plats i mina, papsis lediga, eller i syrrans gamla garderober. Jag har mina kläder i papperspåsar, i badrummet - överallt. Ändå köper jag nytt hela tiden.

Och jag kom till slut fram till att det inte är plagget i sig jag är ute efter när jag handlar, det är bara något fking tomrum som jag försöker fylla med saker. Saker kan man ta i, det kan man titta på och bestämma om det är snyggt eller ej. 

När man handlar så får man en tillfällig tillfredställelse, eufori och lyckorus. Ett slags beroende, något som lindrar för stunden men som inte håller i längden.

Jag är som en uteliggare som har sitt liv i påsar, försöker samla alla problem, funderingar och brister så gott det går. En uteliggare som har ett hem men som ändå har alla tillhörigheter i kassar.

Fyfan vad sorlig jag är.

däckad.

Jag har hur mycket som helst att berätta, massa som jag shoppat som jag måste visa och bilder som ska läggas upp.


Men dessvärre har jag varit däckad hela den här veckan i en ihållande förkylning/kommande öroninflamation så hold on.

I helgen händer det ännu mer saker så då har jag desto mer att berätta.

Puss!

skulle ha visat dig den 9:e egentligen..




maybe we'll find love again


Jag har aldrig gillat låten nedan, den är gammal och uttjatad, men när jag låg i badet med tända ljus och den spelades på "Lugna Favoriter" lyssnade jag för första gången riktigt ordentligt på texten. Den högg mig i hjärtat, vred om och tilltalade mig på ett smärtsamt sätt.






I don't know how
Or where to start
Here we're standing again
And I see now
From where we are
That our road has come to an end
Though we've come this far
I don't know why
But I still can't see who you are


I don't want you to cry
Don't want us to say goodbye
But I know that we're falling apart
I don't need your lies
And if you don't sympathise
Tell me how will I know who you are


It's too late now
We've gone this far
To see what's hidden within
Though we said that we'd never part
Maybe I've been trying too hard

To believe in love
I don't know why
But I still can't see who you are



Don't worry
I promise
It's for the better
So, I think we should let it go now
And maybe we'll find love again


HUNK!

Var en (som man egentligen kunde förutspå om man gnuggade tankeknölarna lite) en relativt galen utekväll igår. Vi började med middag på Maestro i Skanstull. Det var ett mysigt ställe med supertrevlig personal. Efter ett par timmar när vi ätit och druckit (jag och Tiina drack mest...) vid långbordet blev det dags för avfärd.

Kön till "Grodan" var hur sjukt jädra lång som helst, helt galet! Men vi som är "lite finare-lite bättre" fick såklart förträde i kön. Eller så kan det ha varit så att vi hade ett bokat bord med en bestämde summa på ett par tusenlappar som var anledningen, minns inte riktigt ;)

Men hursom. Galen utekväll både på gott (paradise hotel-stefan) och ont (bråk), och sen blev det hemgång. Vi åkte taxi hem till Tiina någon gång i gryningen och aldrig har väl en ciabatta med Philadelphia smakat så gott som just då ;)

Bilder kommer...

ringen är inte längre sluten.

Du kommer troligtvis inte läsa det här, kanske är det lika bra - jag vet inte. Det som har hänt har jag fortfarande inte hunnit smälta och det kommer ta tid. Det kanske aldrig kommer att gå över helt, för hur gör man för att komma över den man har berättat allt för, den man delat glädje/sorg med, den som alltid funnits där? Ska man komma över en sån person överhuvudtaget?

Men oavsett hur mycket jag än älskar dig (vilket inte går att beskriva med ord) så vill inte jag bli nedtryckt eller känna att jag får dig att må dåligt på något sätt. Men jag vill ändå att du ska veta att jag finns här för dig, oavsett anledning.

Jag kommer aldrig att glömma dig, eller sluta älska dig.

"And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing, faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said "

drar.

Så säg hejdå, för livet går vidare,
och kom ihåg att de finns nåt som är finare.
Dags för mig, vi hörs väl ganska snart igen.
För just nu så är de faktiskt dags dra igen,
så ha de bra min vän, vi syns väl nån dag igen

- om jag nånsin kommer tillbaks igen.

RSS 2.0