Sanningen.




Titta på bilden och gissa var den är tagen.

Rätt svar; Thailand.

Jag kan tala om att det så kallade "paradiset" har några otäcka baksidor. Vi fick bevitna väldigt många av dem när vi reste runt under vår 23 dagar långa resa. Vita sandstränder? Kristallklart vatten? Ett turistanpassat klimat? Nja.

Vart vi än befann oss, så fanns det ett flertal ställen där det luktade något otroligt illa, trots att jag är van vid att byta diarré blöjor (sorry...) så var inte den stanken vi kände av sopor som låg i högar, något att jämföra mot en dålig pruttmage. Det stank verkligen.

Antalet råttor som vi såg, orädda som få, och alla dessa otaliga elkablar som hängde här och var - var ingen ovanlig syn. Det blev till slut en vana.

"Glädjeflickorna", som gick handihand med 50plussare, de som stod vid gathörnen, för att inte tala om den "affär" som vi fick bevittna med våra egna ögon och som skedde helt öppet vid lobbyn. För att ett par timmar senare se en av tjejerna med tårfyllda ögon lämna hotellet. Alla dessa "number one bar" ställen med vidöppna dörrar, där unga tjejer har som arbetsuppgift att locka in så många kunder som möjligt. Det finns inga gränser för vad de verkar göra för att få ihop sina pengar. De säljer sin själ till djävulen om de så måste.

Så många som vi träffade på som försökte luras, o-eller medvetet. Inte bara de som försökte, utan även de som lyckades. De samvetslösa, som gör allt för att tjäna en peng extra.

Stränderna var långt ifrån så rena som man ser på bild. Vi hittade toaborstar, fiskedrag, glasflaskor och andra diverse prylar i vattnet.

Katterna hade så gott som alla, avkapade svansar. Gatuhundarna vill jag inte ens prata om. Det gör för ont. Det är inget som jag vill se igen och allra helst förtränga, och saknaden av Sessi (min katt) och Zindy (min hund) gjorde sig väldigt påmind kan jag tala om...


Att en stor del av kvinnorna tvingas/väljer att sälja sina kroppar, eller att en del invånare luras, är tragiskt. För som jag har förstått det så lever de under väldigt tuffa omständigheter. Vi träffade en skräddare som arbetar ca 12 timmar om dagen - 15 dagar i rad. Jag kan därför inte egentligen klandra de flickor/kvinnor som säljer sig, de taxichaufförer som blåser folk på 4 gånger pengarna, eller det överpris som de försöker sälja sina förfalskade Gucci-väskor (modell 1997?) för.

Myntet har två sidor inte sant? För så mycket pengar som vi la ner på denna resa, så såg jag ca två timmar av det så kallade "paradiset", annars var thailand mest ett väldigt sorligt land. Smaken är som baken, men ska du åka dit som förstagångs besökare - ta reda på så mycket som möjligt och förbered dig mentalt. Det kommer behövas, tro mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0