när ett plus ett blir två.

Inatt var du hos mig. Jag kommer ihåg det så himla väl, ditt ansikte, ditt leende, hela din existens. I drömmen var allt som förr, men något stämde ändå inte. För du såg alla andra runt omkring, men inte mig. Alla som stod runt dig, vid min sida - är dom hos dig? Var det därför du bara såg dem och inte mig?

Men jag vet med all säkerhet att du mår bra, du såg så lycklig ut. Första gången jag drömmer om dig, tack för att du äntligen dök upp. Är det här ditt sätt att visa att du har det bra, att jag inte längre ska oroa mig och försöka ta tag i mig själv och gå vidare?

Tack för att du kom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0