pain.

Dags att försöka samla ihop sig, försöka lägga alla bitar på plats. Pusslet som i mitt fall kallas " jag & döden" faller ned på golvet om och om igen, när jag lyckats få hälften av bitarna på plats händer något. Time after time.

Jag har inte riktigt förstått allt än, precis som jag inte gjort innan heller de två gångerna de senaste 7 månaderna.
Det tar tid, precis som det tar tid att läka.


Men fan vad ont det gör.



Vem är du? Jag är döden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0