proud to be you.

Ibland måste man få vara stolt över sig själv. Helt sjukt att man nästan måste skämmas över att känna så. Att det på något sätt sticker i andras ögon, eller i varje fall känns som det, när man säger att man älskar sig själv.

Hur fan ska man kunna älska någon annan om man inte älskar sig själv? Nu är det dubbelmoralen i mig som talar egentligen. För mer än 80% av mig ser bara alla fel och brister hos mig själv, men dessa 20% som återstår måste få ta plats ibland. För att på något vis kunna öka i volym. Jag avundas de människor som kan stå rakryggade och säga/visa att de verkligen är nöjda med hela sig själv.

Tänk att kunna känna så? Att känna att man är en motherfucking queen of everything. Att man kan erövra världen enbart genom att titta på den? Helt underbart.

Min dröm är att en dag kunna känna så, just nu känns den vägen lång att gå. Men jag vet inom mig att jag duger som jag är. Jag är grym på mina sätt. Jag kommer aldrig få några långa modellben - men jag har ett psyke starkt som stål. Jag kommer aldrig bli vältränad som en victorias secret modell. Men jag har tillräckligt med humor och tålamod för att få människor omkring mig att må bra.

Jag har inget hårsvall to die for, men jag har fortfarande min intelligens och mina drömmer kvar.

Man kan fan inte få allt, men just nu när jag tänker på vad jag har, känner jag mig faktiskt som en motherfucking queen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0