God jul mina änglar

Idag är det julafton, potatisen är skalad, äggen kokar och skinkan står i kylen. Jag känner fortfarande av smaken av pralinen som jag plockade till mig ur Aladdin asken och på fötterna har jag varma raggsockor. Om drygt 90 minuter är det dags för Kalle och under granen har vi placerat alla våra klappar. Julen är här.

Men trots all denna värme, kärlek, spänning och förväntansfulla tid, så känner jag någonstans inom mig en sådan otrolig sorg. Jag och F' var vid graven på morgonkvisten, ett par timmar senare kom M' hit och jag fick skriva på papper att hon har rätt till "arvet" efter morfis, och mitt bland mina nummer som jag skulle skicka Jul-sms till fanns såklart "Rissne-Dennis".

Jag blir så påmind, och smärtan hugger så hårt. Ni skulle ju vara med era familjer nu. Det är ju förfan jul. Jag saknar er alla tre så det gör så jävla ont. Jag saknar er på olika sätt, men på ett lika plågsamt vis. God jul, ta hand om er där ni är nu, och vaka över era nära och kära. Det blir tufft för oss i år...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0