så ful men så lycklig ändå.



Så jävla fula bilder, men för mig är dom väldigt viktiga och vackra. Det är nämligen dom sista bilderna från tiden då jag var lycklig och min värld fortfarande var relativt sammansatt. Tiden då döden var något som drabbade alla andra och inte någon som stod mig nära. Jag är fortfarande sådär lycklig ibland, men det håller liksom inte i sig i längden. Jag vill inte mera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0