de som dör unga är älskade av gud.

Hur jag än vänder och vrider, tänker och klurar så kan jag inte förstå meningen med det som sker. Den senaste tiden har jag tappat greppet om mig själv helt. Inte bara om mig själv utan om alltet. Livet. Omgivningen. Hela skiten.

Vad är meningen med att unga människor dör, vad är meningen med att stå mittimellan det hela? Vad är meningen med att hela tiden ha nerverna på helspänn med räddsla över att telefonen ska ringa och världen ska rasa samman ännu en gång?

Jag vågar inte längre koppla av. Jag vågar inte släppa taget och sluta tänka på allt som kan hända. För det var  precis det jag gjorde sist. Och då small det igen.


Hur ska jag våga börja leva igen? Hur ska jag kunna sluta tänka alla sjuka tankar? Jag klarar inte av allt det här längre.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0