öde.

Vems händer ligger egentligen ens öde i? Är det läkaren på ett vitt och stelt sjukhus som har ens liv mellan sina nariga händer som stadigt håller i en journal. Är det h-n som bestämmer vem som får leva och vem som dansar sin sista vals?

Ligger ödet hos någon högre makt som frenetiskt flyttar individer fram och tillbaka mella hopp och förtvivlan. Mänskliga schackpjäser som antingen får ställa sig på den vita eller den svarta rutan - den goda eller den onda. Utan att själv kunna bestämma vad som är bäst för en själv.

Livet är allt annat än rättvist, det håller jag med om. Men någonstans måste det finnas en mening med allt. Jag kan inte tro något annat - jag vill inte göra det heller.

Att vi alla ses på en vacker plats igen är jag övertygade om, det kan inte vara så meningslöst att man föds för att leva ett liv som kan vara precis hur för jävla illa som helst, för att sedan somna in. Det måste finnas en poäng med det hela.

Jag ska spela mina pjäser rätt, jag ska ta mig förbi alla de onda rutorna.

Jag ska bli mitt eget öde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0