...

Första natten på över fem veckor som jag ska sova ensam. Första natten sedan det hände.
Om jag överhuvudtaget somnar är ännu en gåta men jag känner redan nu hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag kan inte hantera det här. Så är det bara.


Tack T&C för erat stöd. Hade inte fixat det utan er.



Update: klockan 23:50 kom F. och hämtade mig. Jag klarade helt enkelt inte av att vara ensam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0