time after time.
Det finns dagar då jag längtar tillbaka till tiden som var. När jag var ung och dum. Blåögd och naiv. Jag lektemed kärleken som att det vore den simplaste saken i världen. Blev förälskad, förtvivlad, hysterisk, förlorad tills jag fick upp ögonen, kände något fladdra i magen och flög sedan återigen på fjäderlätta fötter. Saknar tiden då inget var ett måste. När man kunde ta dagen som den kom, springa på en gammal vän och känna glädjen över det, lyckan över sena nätter och nya möten. Om tio år kommer jag tänka tillbaka till exakt den här tiden. Här och då. Och tänka, vart tog tiden vägen?
Kommentarer
Trackback
