smärta när den är som värst.

det gör ont när man plötsligt inser hur lite man egentligen betyder.

Next-up:

- ny handväska
- nya höststövlar
- ny mobil
- fixa håret
- nya skinnhandskar
Jacka Svart Jacka Svart
Denna köpte jag i veckan förresten..(mycket snyggare irl)

Rättvik-Falun-Uppsala-Stockholm

Igår styrde vi kosan mot andra destinationer. Vi bytte ut höghus, e4:an och 7-eleven mot gröna ängar, vattenfall och "Majas pizzeria". Vi åkte alltså till Rättvik. Vi kan kalla det för endags rehab i verkligen rättan tid.

Först var vi nere vid bågskyttebanan. Jimpa (F's lillebror) hade fått en ny pilbåge som skulle provskjutas. Mannen min ville också prova - såklart. Och där låg jag på en filt och hejade på.
 
Efter att "amorspilar" hade skjutitis åt alla håll åkte vi mot forsen. Vi vandrade genom skogen, klättrade lite här och var, tittade, beundrade, kissade lite (haha) och mös. Det är vid sådana tillfällen man verkligen inser hur mäktig naturen är.

Men sen kom Jimpa på att "Expert" har en butik nere på "Samhället" (haha - jag dör..) så då åkte vi turbo dit för att kolla om det var öppet. Jimmy fick nämligen en mobil av Freddie men den visade sig vara låst till Comviq och det var inte riktigt meningen. Men hursom. Vi kan ju säga att öppettiderna inte är riktigt som i Stockholm ;) 10-14 är väl ganska nice...

Så då käkade vi en varsin pizza på "Majas" innan vi gick hem igen för att lira lite Guitar Hero. Som för övrigt är världens mest pilliga spel.

Till slut hade klockan tickat på så vi packade in oss i bilen igen och började köra mot storstan. Det blev mörkare och mörkare ute på vägarna, till slut var det mer eller mindre kolsvart. Vägarna där ute saknar verkligen lysen all the way typ.

 Och vi som hade tänkt vara lite spontana och ta in på något mysigt ställe och sova på, blev helt överlyckliga när vi såg någon skylt med "bed and breakfast" eller hur det var. Men när vi väl körde in på den ödelagda skogsvägen började vi ganska snart ångra oss. Och just då fick vi syn på två parkerade bilar med lysena på lääängst in vid vägkanten mitt ute i ingenstans. Och jag skojar inte när jag säger att vi bokstavligen höll på att skita i byxorna. Samtidigt som Freddie försökte hitta någon plats att vända på, skrämde jag upp oss båda med allt från vampyrer till knark och vapenhandlare som kommer avrätta oss på tillbakavägen. Men med gasen i botten lyckades vi åka förbi dem utan några skottskador och alla kroppsdelar i behåll...


När vi närmade oss Uppsala blev vi sugna på att spana in nattlivet där. Vi åkte in genom Centrum men där var det knappt en levande själ ute. Sen fick vi syn på en polisbil och då tänkte vi minsann ut att dit den kör - där är det party! Men den svängde av och bytte fil, och precis då var det en taxi bakom oss som körde förbi. Så tjipptjillevipp åkte vi efter den och då hittade vi minsann alla uteställen! Enda problemet var väl att Freddie var så förtjust att både han och jag glömde titta vart taxin egentligen åkte och när vi såg skylten "endast för taxi och linjetrafik" (eller hur det nu var) ja då var det försent. Så där kom vi åkandes på typ världens smalaste gå-gata med bara taxibilar som stod parkerade. Jag trodde att jag skulle skämmas ihjäl,haha.

Men vi var glada över att vi fått kika runt i Uppsala i alla fall. På hemvägen såg vi en BurgerKing skylt så vi körde Driven och köpte oss lite "Fante" - haha.
Och sedan var vi hemma inom ett par timmar.


Tack för den roliga resan älskling. Det var precis vad jag behövde just nu. Lite spontant, lite oberäknat, och inte behöva tänka på massa jobbigt.

Älskar dig.

så ful men så lycklig ändå.



Så jävla fula bilder, men för mig är dom väldigt viktiga och vackra. Det är nämligen dom sista bilderna från tiden då jag var lycklig och min värld fortfarande var relativt sammansatt. Tiden då döden var något som drabbade alla andra och inte någon som stod mig nära. Jag är fortfarande sådär lycklig ibland, men det håller liksom inte i sig i längden. Jag vill inte mera.

down.

idag orkar jag inte riktigt med livet.

imorgon går du till sista vilan.

Idag var jag och Freddie vid graven. Gravstenen kom på plats igår, och det är verkligen den finaste man kan tänka sig. Ett stort hjärta som verkligen symboliserar Lennies enorma hjärta. Boxningshandskarna, den vita duvan. För att inte tala om bilden. Perfekt.

Efter att vi varit vid graven gick vi in i kyrkan. Jag tände två ljus. Ett för Lennie och ett för Dennis N.

Imorgon är det dags för Dennis begravning, och jag kommer inte att vara där. Men jag kommer att hedra honom på mitt vis. Och någon dag ska jag ta mig till hans viloplats också.. 

Jag måste bara samla mig först. Det har minst sagt varit en jobbig sommar det här.


17:e

Idag tänker jag extra mycket på er.



de som dör unga är älskade av gud.

Hur jag än vänder och vrider, tänker och klurar så kan jag inte förstå meningen med det som sker. Den senaste tiden har jag tappat greppet om mig själv helt. Inte bara om mig själv utan om alltet. Livet. Omgivningen. Hela skiten.

Vad är meningen med att unga människor dör, vad är meningen med att stå mittimellan det hela? Vad är meningen med att hela tiden ha nerverna på helspänn med räddsla över att telefonen ska ringa och världen ska rasa samman ännu en gång?

Jag vågar inte längre koppla av. Jag vågar inte släppa taget och sluta tänka på allt som kan hända. För det var  precis det jag gjorde sist. Och då small det igen.


Hur ska jag våga börja leva igen? Hur ska jag kunna sluta tänka alla sjuka tankar? Jag klarar inte av allt det här längre.





I gave you everything but it wasn't enough

Jag har aldrigt känt mig så nedtrampad, kränkt och föraktad.

Jag kom verkligen till instinkt igår,(jaja, jag vet att några promille kan ha gjort sitt..) men jag insåg att jag är mer än ett jävla skal. Jag är så mycket mer än det. Min utsida är inte "jag". Det är allt innanför som gör mig till den jag är.

Och det kändes så sjukt bra att få den bekräftelsen. 


Du har sårat mig så jävla grovt. Och jag hoppas att du någon dag inser vad du gjort.


Orion

Bara jag som längtar till att filmen "Orion" har premiär eller? Den verkar vara grym! Och sen är ju den där heta karln med också - kan inte bli bättre!


Good good night

Tack som fan för igår Milli-Vanilli!!!

En jävligt rolig kväll, med lite skumma inslag. Men helt suverän!
För ett ögonblick kände jag mig verkligen som "gamla jag". Oh God I miss that girl!

Men what's up med;
- Folk på donken byter kassa hursom? Hej Bikram!
- Att man alltid lyckas hamna i samtal med dom mest udda människor?
 Typ sådana som varit med i kriget och sprungit ifrån terrorister? (eehhh?)
- Jag & Camilla tydlgen ser ut att börja 2:an på gymnasiet?
- och att vi tydligen ser ut att vara väldigt desperata efter "starkcider?" haha.
- Att en diskplockare driver med oss så jävla hårt, hej blåsta tjejer!

Men som sagt, fantastiskt!

ps. jag insåg ganska snabbt att mobilfickan i väskan är bra för andra saker med ;)




Bartendern är på g!



Snacka om att jag älskade mig själv för att jag tagit med platta skor att byta till på hemvägen. *klapp på axeln*




Hästarna skulle på krogen..



Milli-vanilli var lite blyg ;)



tiipsi?

spåra.

Jag är taggad till tusen alltså.

Namnam.

41414141 kg.

Upptäckte precis att vågen pekar just åt det håll som jag vill. Nedåt. Och för att jag ska klara det här den här gången så ska jag vara hårdare än Gunvald.

På måndag börjar mitt nya liv for shore. Har anmält mig till Poledance, ska rensa kroppen på alla äckliga gifter (fet mat, alkohol, rök, avgaser, you name it) allt ska bort.

Jag ska spara varenda öre till något vettigt (wien & thailand?) och ta hand om mig själv. I need it so bad.

(Sen kommer jag ju för övrigt inte få en spänn varken i augusti eller september, men det underlättar bara.)


Men ikväll mina vänner, då ska jag njuta av värmen, av min sista ledighet innan december, av kärleken, och av livet. 


Puss på er!

 


godmorgon solstrålen.



Som ni ser så har svullnaden gått ner :)

Fixat läpparna.

Tjabba!

Igår tog jag mig tid och fixade något som jag lääänge drömt om. Nämligen läpparna.
Jag har massvis med foton men som tyvärr för nuvarande befinner sig på Freddies Iphone, så de lär dyka upp lite hipp som happ.

Igår var läpparna läskigt "ank-lika" men idag har svullnaden lagt sig markant och jag gillar de bara mer och mer. Nu är de bara något putiga och pussvänliga ;)

Om själva ingreppet:
Först fick jag läpparna insmorda med bedövningssalvan "Emla". Såg ut som en clown där jag satt. Jag var hur nervös som helst, och jag vet att om jag inte hade fått en tid just där & då - då hade jag aldrig haft stake nog att göra det överhuvudtaget. .

Efter ca 15 minuter var det dags. Jag fick lägga mig på en brits och ännu en bedövningssmörja kladdades på. Jag vet inte hur saker och ting såg ut eftersom jag tack vare min fruktansvärda nålfobi blundade hela tiden (haha).

När nålen väl gick genom den tunna huden var det kolugnt. Men tji där fick jag! För när medlet sprutades in höll jag på att sprängas inifrån alltså. FYFAN vad ont det gjorde. För enkelhetensskull kan jag ju jämföra det med en stelkrampsspruta - fast i läppen då alltså.

Jag sprutade mest in i överläppen eftersom den är mindre än min underläpp, men för symmetrins skull tog jag även pyttelite i underläppen.

Allt som allt med bedövning och hela köret så gick det väl på en 40 minuter. Snabbt men inte så smärtfritt men jädrar vad nöjd jag är!



ps. tänk på att de var väldigt svullna när kortet togs (ca 5min. efter 'ingreppet'..)

Män ska inte vara män från början.

Javisstja! Glömde bort att berätta en lite smårolig sak som hände igår.
Jag stod och småpratade lite med en annan statist (som ni bland annat kan se i filmen "Bröderna Karlsson" som är bioaktuell..) när en äldre dam, som också medverkade som statist, kom fram till oss och vi började prata alla tre.

Jag tyckte att jag kände igen den äldre damen men jag kunde inte koppla riktigt. Tills hon sa att hon är med i en reklam som visas på tv just nu. Fredagsmys. Operasång. Snacka om att poletten föll ner ;) Hon delade glatt med sig av sina tips & råd när det kom till kärlek. "Män ska inte vara klara när man får dom, man ska GÖRA dom till MÄN".



Jag funderar starkt på om jag trots allt ska satsa på tv/film-karriär.

Det här med att byta blöjor är ju inte riktigt min Cup of tea precis...

Så jävla less.

"Till **** och ************* kan man komma på remiss, men det antal patienter vi har till förfogande i avtalet med Landstinget är uppbokat för länge sen för i år, tyvärr.

Ett annat sätt är att man har någon form av försäkring. Om du är med i facket kan du kolla med dom om du har en krisförsäkring eller ringa Folksam eller Förenade Liv om du vet att du har försäkringen där. Då kan du komma hit. Se också efter på hemförsäkringen om det finns ett krismoment där."

Efter att jag samlat mig och försökt ta tag i mig själv, hittat den hjälpen jag tror skulle vara den rätta för mig, så får jag veta jag kan få hjälp tidigast NÄSTA ÅR. Hur i hela j-vla h-lvete fungerar det svenska PSYK-systemet? Är det bara jag som inte längre blir förvånad över att vansinnesdåd sker lite titt som tätt? Eller att folk blir nedslagna/mördade/you name it helt oprovocerat.

Det finns ju förhelvete ingen hjälp att få.

Men det är väl så det ska vara, man ska minsann bita ihop så länge att man till slut och sist tar allt i sina egna händer. Och när konsekvenserna blir riktigt jävliga - då mina vänner, då händer det grejer.

Så vad säger ni, ska vi ta en lunchdejt i finkan flickor? Jag bjuder på Vatten & bröd.


Nothing but love.


Om jag inte minns fel så heter låten något med "Nothing but Love" så jag anar att det är låten nedan som musikvideon är till för. Men som sagt, jag kan ha fel.. :)



Jesus.

Tjabba!

Nu har jag precis kommit hem efter kvällens 3 timmar långa inspelning vid Katarinahissen. Artisten som musikvideon är till för är, som någon redan gissat, den populära dj:n Axwell.


Jag vetinte hurpass mycket man får berätta och sådär, brukar ju alltid vara lite "hysch hysch" - haha. Men kan ju ge er en ledtråd om att det var en "religiös" upplevelse vi fick bevittna ;)

Sen huruvida man ser lilla mig eller inte återstår att se, är ju kort i rocken så att säga.. Men videon visas om 2 veckor i England så då borde man kunna hitta den på Youtube och liknande.

Puss på er!


alien-tjejen ;)

Tjabba!

Just nu håller jag på att fixa med smink, kläder och hår inför musikvideoinspelningen. Är inte nervös än men det kommer väl så småning om. Jag kommer jobba mellan 20-23 så då är det ingen idé att försöka höra av sig ;)

PUSS

Ps. passar jag i page? ;/




trauma.

"Flera olika slags reaktioner kan förekomma. Man kan känna sig lättirriterad, överkänslig eller till synes omotiverat arg. Det är vanligt att man drabbas av ångest, oro och sömn- och koncentrationssvårigheter. Många återupplever den traumatiska händelsen i form av mardrömmar, men också som så kallade blixtminnen. Dessa tränger sig på i vaket tillstånd och får den drabbade att känna det som om traumat inträffar på nytt. Detta är normala reaktioner på en onormal händelser. Ibland visar sig symtomen först långt efter själva upplevelsen, ibland till och med flera år senare.
Att komma över skakande upplevelser och slippa besvärande symtom går lättare för dem som får ett förstående bemötande och professionella insatser. Det ökar möjligheten att återfå en normal tillvaro."

http://www.krisochtraumacentrum.se/

Ska medverka i en musikvideo

Waka waka!

Fick precis ett mejl, med förfrågan om jag vill medverka som statist i en musikvideo nu på torsdag. Och givetvis tackar jag ja till sådana trevliga saker!
Kan berätta mer om det på torsdagkväll/natt när jag kommit hem, inspelningen ska hålla på till ca 23:00.

Ledtråd; Housemusik ;)



3år. 9/8-2010

Tack för de hittills tre bästa åren. jag är så glad för över att jag får vara en del av ditt  liv.
Grattis på treårsdagen och på din 21årsdag.

Älskar dig så oerhört Freddie Fernström <3


don't kiss and tell.


.

Grattis på namnsdagen Dennis.

klarar inte av det här.

Det känns som att hjärtat förblöder, blodådrorna sprängs och ögonen svämmar över. Det gör så ont i hela mig, det gör ont ända in i själen. Jag får panikångest, jag vill bara slå, slå, slå. Bara så jag känner något - vad som helst. Jag vill bara känna en annan slags smärta för en stund, så jag känner att jag faktiskt lever. 

Jag mår fan inge bra, hur mycket jag än försöker lura mig själv. 


Fyfan. 


det gör så ont.

"To find a cure, to bring you back again
And the sun will rise, open up your eyes
Surprise, just a blink of an eye
I try, I try to be positive
You're a fighter, so fight, wake up and live"

Honey - i am home!

Har haft det underbart, men gud så glad jag är över att vara hemma!

Bilder och annat kul kommer!


RSS 2.0