living on the edge

Igår styrde vi kosan mot andra destinationer. Vi bytte ut höghus, e4:an och 7-eleven mot gröna ängar, vattenfall och "Majas pizzeria". Vi åkte alltså till Rättvik. Vi kan kalla det för endags rehab i verkligen rättan tid.

Först var vi nere vid bågskyttebanan. Jimpa (F's lillebror) hade fått en ny pilbåge som skulle provskjutas. Mannen min ville också prova - såklart. Och där låg jag på en filt och hejade på.
 
Efter att "amorspilar" hade skjutitis åt alla håll åkte vi mot forsen. Vi vandrade genom skogen, klättrade lite här och var, tittade, beundrade, kissade lite (haha) och mös. Det är vid sådana tillfällen man verkligen inser hur mäktig naturen är.

Men sen kom Jimpa på att "Expert" har en butik nere på "Samhället" (haha - jag dör..) så då åkte vi turbo dit för att kolla om det var öppet. Jimmy fick nämligen en mobil av Freddie men den visade sig vara låst till Comviq och det var inte riktigt meningen. Men hursom. Vi kan ju säga att öppettiderna inte är riktigt som i Stockholm ;) 10-14 är väl ganska nice...

Så då käkade vi en varsin pizza på "Majas" innan vi gick hem igen för att lira lite Guitar Hero. Som för övrigt är världens mest pilliga spel.

Till slut hade klockan tickat på så vi packade in oss i bilen igen och började köra mot storstan. Det blev mörkare och mörkare ute på vägarna, till slut var det mer eller mindre kolsvart. Vägarna där ute saknar verkligen lysen all the way typ.

 Och vi som hade tänkt vara lite spontana och ta in på något mysigt ställe och sova på, blev helt överlyckliga när vi såg någon skylt med "bed and breakfast" eller hur det var. Men när vi väl körde in på den ödelagda skogsvägen började vi ganska snart ångra oss. Och just då fick vi syn på två parkerade bilar med lysena på lääängst in vid vägkanten mitt ute i ingenstans. Och jag skojar inte när jag säger att vi bokstavligen höll på att skita i byxorna. Samtidigt som Freddie försökte hitta någon plats att vända på, skrämde jag upp oss båda med allt från vampyrer till knark och vapenhandlare som kommer avrätta oss på tillbakavägen. Men med gasen i botten lyckades vi åka förbi dem utan några skottskador och alla kroppsdelar i behåll...


När vi närmade oss Uppsala blev vi sugna på att spana in nattlivet där. Vi åkte in genom Centrum men där var det knappt en levande själ ute. Sen fick vi syn på en polisbil och då tänkte vi minsann ut att dit den kör - där är det party! Men den svängde av och bytte fil, och precis då var det en taxi bakom oss som körde förbi. Så tjipptjillevipp åkte vi efter den och då hittade vi minsann alla uteställen! Enda problemet var väl att Freddie var så förtjust att både han och jag glömde titta vart taxin egentligen åkte och när vi såg skylten "endast för taxi och linjetrafik" (eller hur det nu var) ja då var det försent. Så där kom vi åkandes på typ världens smalaste gå-gata med bara taxibilar som stod parkerade. Jag trodde att jag skulle skämmas ihjäl,haha.

Men vi var glada över att vi fått kika runt i Uppsala i alla fall. På hemvägen såg vi en BurgerKing skylt så vi körde Driven och köpte oss lite "Fante" - haha.
Och sedan var vi hemma inom ett par timmar.


Tack för den roliga resan älskling. Det var precis vad jag behövde just nu. Lite spontant, lite oberäknat, och inte behöva tänka på massa jobbigt.

Älskar dig.