2010.03.17 - 2011.03.17
Jag levde i förnekelse hela första tiden. Kanske gör jag det nu med då och då. Men igår kändes allt precis som för ett år sedan. Alla var samlade hos din närmsta familj - precis som då. Alla var där men det var dig vi väntade på, som att vi alla någonstans trodde att du skulle komma in genom dörren. precis som du gjorde i min dröm för flera månader sedan.
För exakt ett år sedan satt vi alla i chock, vi visste varken ut eller in. Och än idag - ett år senare har ingenting blivit bättre. Vi vandrar fortfarande vilsna runt i ett enda mörker. Ett enda stort tomrum som aldrig någonsin kommer att fyllas spränger hål i våra hjärtan. Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta, Hela den tanken skrämmer mig något så fruktansvärt. Och den känslan kan äta upp mitt inre på en sekund. Du är så grymt saknad av alla som kände dig. Och så oerhört älskad både som vän, som boxare och som individ. Du var och är unik. Du är oförglömlig. Och du är en legend.
Lennie Fernström - vila i frid.
