mitt liv som Anna
Jag har upptäckt att den passionen jag en gång kände för mitt skrivande sakta men säkert har dött ut. Min största kärlek här i livet, min naturliga talang och mitt tidsfördriv är inte längre något som jag underhåller särskilt väl. Det är rätt synd, men det finns andra saker att vara ledsen över.
En dag kanske jag sätter mig ned vid mitt skrivbord. Skrivbordet som är placerat i ett ljust och kalt rum, med utsikt över hela stan. Medan en cigg ligger och glöder i askkoppen och ett nästintill orört glas vin väntar på att bli uppdrucket sitter jag där och skriver mina memoarer.
Men bara kanske.
En dag kanske jag sätter mig ned vid mitt skrivbord. Skrivbordet som är placerat i ett ljust och kalt rum, med utsikt över hela stan. Medan en cigg ligger och glöder i askkoppen och ett nästintill orört glas vin väntar på att bli uppdrucket sitter jag där och skriver mina memoarer.
Men bara kanske.
Kommentarer
Trackback
