there is no easy way out.
Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken så fort jag tänker på dig. Att det snart gått tre månader sedan du försvann från oss är helt ofattbart. Jag sitter fortfarande och väntar på att någon ska väcka mig och säga att allt bara varit en dröm. Jag vill bara kunna spola tillbaka tiden och verkligen ta vara på tiden, skratta ännu mer om möjligt, krama tillbaka lika hårt. Det som tröstar mig är att jag vet att vi en dag kommer att mötas igen. Tills dess ses vi i drömmarna, för där besöker du mig ofta.
Kommentarer
Trackback
