modern uteliggare?
Jag blir så jävla trött på mig själv! Jag handlar upp min lön på ett par dagar så fort jag får syn på pengarna på kontot. Den här månaden gjorde jag av med över fem tusen på tre dagar - vad köpte jag? Kläder. Kläder som jag inte har någon användning av, kläder som är dubbleter på de som jag redan har. Bara en jävla massa materiella ting. Var precis på jakt efter en svart knästrumpa, gick genom mina tre garderober men fann den inte. Gick in i K's gamla rum, garderoberna, alla påsarna med kläder som det fortfarande sitter en prislapp på, tittade under sängen, hittade ingen strumpa (men däremot 3 par oanvända skor som fortf. ligger i kartongerna..).
Gick in i papsis rum, där låg mitt liv i kläder i papperskasse efter papperskasse. Till en början blev jag glad när jag hittade kläder jag länge letat efter, men till slut blev jag bara så jävla förbannad.
Jag har så mycket kläder så de inte får plats i mina, papsis lediga, eller i syrrans gamla garderober. Jag har mina kläder i papperspåsar, i badrummet - överallt. Ändå köper jag nytt hela tiden.
Och jag kom till slut fram till att det inte är plagget i sig jag är ute efter när jag handlar, det är bara något fking tomrum som jag försöker fylla med saker. Saker kan man ta i, det kan man titta på och bestämma om det är snyggt eller ej.
När man handlar så får man en tillfällig tillfredställelse, eufori och lyckorus. Ett slags beroende, något som lindrar för stunden men som inte håller i längden.
Jag är som en uteliggare som har sitt liv i påsar, försöker samla alla problem, funderingar och brister så gott det går. En uteliggare som har ett hem men som ändå har alla tillhörigheter i kassar.
Fyfan vad sorlig jag är.
Gick in i papsis rum, där låg mitt liv i kläder i papperskasse efter papperskasse. Till en början blev jag glad när jag hittade kläder jag länge letat efter, men till slut blev jag bara så jävla förbannad.
Jag har så mycket kläder så de inte får plats i mina, papsis lediga, eller i syrrans gamla garderober. Jag har mina kläder i papperspåsar, i badrummet - överallt. Ändå köper jag nytt hela tiden.
Och jag kom till slut fram till att det inte är plagget i sig jag är ute efter när jag handlar, det är bara något fking tomrum som jag försöker fylla med saker. Saker kan man ta i, det kan man titta på och bestämma om det är snyggt eller ej.
När man handlar så får man en tillfällig tillfredställelse, eufori och lyckorus. Ett slags beroende, något som lindrar för stunden men som inte håller i längden.
Jag är som en uteliggare som har sitt liv i påsar, försöker samla alla problem, funderingar och brister så gott det går. En uteliggare som har ett hem men som ändå har alla tillhörigheter i kassar.
Fyfan vad sorlig jag är.
Kommentarer
Trackback
